233 Quotes About Royalty

Once home [in 1838], Albert prepared a small album of scenes he had drawn on the journey, a dried ‘Rose des Alpes, and a scrap of Voltaire’s handwriting he had obtained from an old servant of the philosopher at Verney, and posted the souvenir to Victoria. Years later she attested it was 'one of her greatest treasures.

Det finns så många idiotisk regler. Gud skapade människan till sin avbild, så predikar prästerna i kyrkorna. Varför kan då inte kvinnorna ha samma rättigheter som män? /.../ För att Jesus inte var kvinna? Men var kom HAN ifrån då? Jo, det ska jag säga er, han kom från Gud och en kvinna.

[Minnie] knew what the public wanted of her and relished her role as empress, playing it extremely well, taking an almost childish delight in brilliant jewels, stylish clothing and grand parties. People responded readily to her pleasure. Physically small, she stood with royal carriage and a vital presence, commanding any room she entered. Her public both admired and liked her.

My writing royalty is the truth, justice, and respect, not the money; whereas, reaching its conceptional depth, is a reward.

Royalty comes with a cost. My great-great-grandfather was one, and he left me no royalty but loyalty to empower people.

Tårar av både förödmjukelse och smärta i hennes ögon när han som ett faderligt ömhetsbevis nöp till i den efter moderns örfil onda och blossande kinden. "Min dotter, ni måste lära er att lyda. Frågan är bara hur?

Émelie du Châtelet lämnade mannen hon inte älskade. Det har ni själv berättat." "Ja, och det var ett misstag. Jag trodde ni hade mer vett. Jag berättade det som en sedelärande historia om en kvinna som gjorde sin plikt och fick skörda frukten av det. Hon födde sin mans familj tre barn och gjorde sig förtjänt av sin frihet. Vad har ni gjort? Inrett en barnkammare utan att nedkomma med ett barn. Försöker stänga er egen man ute från er sängkammare.

Läkarna säger att jag visar alla tecken på att det är en pojke. Ett: Jag är munter och frodig. Två: Mitt höga bröst är hårdare än det vänstra. Och viktigast av allt: Jag sätter ner högra foten först när jag går.

I Filips värld var kvinnan ett fascinerande väsen, olikt honom själv och andra män. Hans mor hade ägnat sitt liv åt att ta hand om Filip och hans far och hans bror. Aldrig hade det föresvävat honom att hon kunde ha egna drömmar som sträckte sig utanför det välbärgade hemmet i Ystad där han växt upp. /.../ Han hade, sin radikala läggning till trots, aldrig tänkt på kvinnor så förut.