Jag slappnar av först när kramen är över. Tydligen är det så det kallas när stjärnalverna pressar sina kroppar mot varandra.

Sannerligen finns det åtskilligt med godhjärtade alver. Det måste finnas ett antal onda också.

Jag lovar, Iszaelda! Hur skulle jag kunna stanna i dödsriket, när du är här och väntar på mig?

Ifall inte du dräper mig, kanske jag dräper dig.

Du vet att jag varnade dig.

Tänk endast på dig själv. Att rädda andra sinkar dig.

Hur kan jag känna så här?Hur kan jag få det att sluta?

Ditt utseende är ett falskt skal för att dölja ditt inre.

Din kropp skriker efter mig.””Av förfäran, förmodligen.

Inga solalver blir drakviskare, eller viskare om du så vill. Inga alver. Förutom stjärnalver.